4. jan, 2019

Tvivlets makt

Dagarna har kantats av svårigheten att klara av kritik. Kritik som t ex att min barnboksfigur borde göras om, förnyas och bli könslös.

Kritik som gör ont ibland, som att säga till Gunilla Bergström att göra om Alfons bara för att det är en pojke.

Att skapa från sina egna händer är verkligen som att kasta ut sitt hjärta och ställa sig ensam.  Ensam på en scen och våga ha modet att stå kvar där. Ensam i sitt skapande, i sitt mod och i sin text.

Det är en utsatthet som heter duga. De allra flesta förstår det men inte alla. Ibland måste vi kulturarbetare påminna oss, att vi inte kan arbeta gratis eller ideellt, och att vi behöver våga stå upp för vårt skapande, vår konst, text eller gestalning av det vi gör. Att inte låta det komma åt oss. Att det kan handla om avund, projiceringar eller helt enkelt en dålig dag.

Det är så svårt när man är ett kanin-lejon. När kaninen har fått för mycket uttrymme och det där rytande lejonet ligger på bergets högsta topp, och inte verkar ha någon som helst inverkan eller stöd för den lilla skakande kaninen som tappar sitt mod, styrka och är fruktansvärt rädd. Oron flyttar in och alla katastroftankar kommer farandes som i en flygkrasch.

Det skaver och det är fånigt men så är det ibland. Nu kommer snart nya artiklar i press, ett skyddsomslag av boken är påbörjat (se bild) och planering och marknadsföring är i full gång.

Det borde vara fantastiskt och alldeles, alldeles underbart.

Fast det är med darrande insikt att snart är den här och vet ni vad det paradoxala är, att det är nog ändå är rätt känsla, för om jag vore helt blasé inför en stundande release och ett nytt mottagande, så vore det inte intressant eller avsaknad av ansträngning, och det är inför det darrande beslutet det växer fram en ny skapelse av något, som en del uppskattar andra inte, och det måste jag bara lära mig hantera på min resa. Där ord möter skrift och där drömmar blir till verklighet.

 

Hoppas just du vill läsa min nya bok Fjärilsdrömmar.

 

Lotta