1. jul, 2018

Lyckans fjäril sätter sig hos den som har tid att vänta

Jag har redan hunnit läsa ett par böcker. Ranelids bok ska jag recensera vilken sekund som helst. 

Han språk blir plötsligt viktigare än handlingen. Så magiskt kan orden bli.

 

Isaac skrev så vackert i min gästbok här. Tack!

Sedan fick jag en sådan vacker recension att jag började gråta av den.

Läs den nedan så förstår du varför:

   Orkidébarnet, av Charlotta Lagerberg-Thunes, är en mycket angelägen berättelse om hur svårt livet kan vara för ett högkänsligt barn, när trygghet och kärlek inte finns i familjen.

Den är så vackert skriven och stundom blir orden som mina egna.

När författaren närmar sig en härva av känslor och löser upp den, känner jag en lättnad. Allt det där som är så svårt att beskriva, det kan Charlotta Lagerberg-Thunes beskriva med lätthet. Mitt i det mörka kan hon släppa in ljuset och fylla mig med värme och hoppfullhet. Men jag blir också medveten om den sorg jag själv bär, över människors oförmåga att verkligen se varandra.

Bokens inledande dikt går rakt in i mitt hjärta och där kommer den att stanna. Jag kommer att läsa i denna bok många gånger, det är jag helt säker på. 

 

Varmt lycka till i fortsättningen, 

Helena Linnerborg, kontaktperson och ledare i Sveriges förening för högkänsliga, Skåne.

 

Förutom att alla dessa fina ord som gjorde mig överlycklig såg jag försäljningen vid Adlibris samt att e-boken är i full gång. Wow!

Det känns fantastiskt och jag hoppas det fortsätter så, för då får jag möjlighet att trycka andra delen i serien om Lo.

Njut av sommaren och av radio och böcker. Det gör jag fortsatt.

Ta hand om dig!
Lotta