28. feb, 2018

INNAN ALLT FÖRSVINNER

Ni vet den känslan som vi alla bär på, när vi inte vill att tiden ska gå så fort. Blir jag för upptagen med att tänka att den sköna känslan, tillvaron eller upplevelsen ska försvinna  och då kan jag inte njuta. Därför bar jag ingen klocka på mitt bröllop.

Så kändes det lite när jag och min man såg Johan Rhenborg på scenen i fredags.

Lite till och bara en stund till tänkte jag riktigt girigt utan medkänsla, för hur trött stackars Johan måste ha varit efter en sådan tillställning. Det var så bra att jag sveptes med och bara var i alla hans monologer och underbara ansiktsuttryck. En verkligen härlig upplevelse!

Fast snart gick tiden ut och allt försvinner. Fast ändå inte.

Dagen efter på lördagen var jag i Borås kyrka och föreläste för 100 kvinnor i olika åldrar. Det var en kvinnofrukost med min föreläsning efter det.

Många var tårögda och berörda och jag vidrörde något hos många som var där och lyssnade. Det låter kanske naivt att jag inte riktigt trodde det.

Boken Orkidébarnet är en gripande bok och jag talar om våra inre barn, om skam och om själslig smärta som kan kännas mer än fysisk smärta.

Jag fick vackra blommor och åkte hem med varmt hjärta efter att ha läst fina omdömen, tagit del av fina berättelser, svåra berättelser om både sorg och smärta.

Nu väntas en ny föreläsning snart som riskerar att frysa inne. Jag hoppas några till anmäler sig så att den blir av i Jönköping vid Folkuniversitetet.

Veckan är seg med en långdragig förkylning och jag inväntar fredagens härliga aktivitet hos engelska skolan i Göteborg.

Hoppas hosta och feber lagt sig tills dess. Ibland vill man att saker ska försvinna och jag hoppas att jag mötet med barnen och Poppe blir fint och att barnen ska trivas med  både mig och mina sagor.


Allt gott och sköt om dig därute var du än befinner dig!

När tänker du så, innan allt försvinner..?

Lotta