11. okt, 2017

En tid att bara orka...

Nu har Kloster förlag tagit bort Orkidébarnet från alla säljkanaler och jag samlar in kommissionsböcker för att ha med på mina kommande föreläsningar i höst.

Hade jag inte haft så fina underbara butiker som tagit emot mig och tar emot mig och stöd från familj och vänner hade jag lagt ner allt vad skrivande heter.

Skönt att få vila med Poppe och barnen i en sagostund med sång, glädje, rytmik och skratt. Det är en skatt och gåva att kunna få göra det.

Kloster förlag förhalar och håller sig undan, och därmed tar allt längre tid. Jag vill bara ha mina rättigheterna tillbaks, så jag kan komma vidare. Det är en fruktansvärd historia och jag kan inte skriva om den och jag försöker glömma bort att den existerat och längtar till ett bokslut.

Så om ni vill göra mig glad var inte fbvän med Kloster förlag på Facebook. Det är en väldigt ledsam historia, men det kan jag leva med. Det som är värst är att jag inte komma vidare förrän allt är klart, och allt för- och efterarbete, och när de till slut har delgivit henne, har hon ytterligare två veckor på sig att svara. Sedan ska beslut tas...
Segt...Så tänk allt som jag har slitit för har gått till hennes kassa. 
Det känns ledsamt med allt för och efterarbete som jag har gjort.

Det är nu man ska vara klok och samlad, men jag vill faktiskt inte det. Jag vill skrika som Ronja Rövardotter...

Skrika rätt ut ett jättehögt skrik som ekar enda till Mariestad.

Jag hoppas jag inte skrivit någon stöttande, men jag skulle önska att det fanns mer rättigheter för kulturarbetare, och stöd kring olika processer, för det finns en utsatthet när avtalsbrott sker och jag är inte den första och inte heller den sista.

 

När detta är över om ett par veckor börjar jag om igen i ny regi hoppas jag.

 

Allt gott och ni som vill läsa hänvisar jag till biblioteket i väntan...

 

Lotta