16. jan, 2015

PERSONLIGA MÖTEN

Ibland känns det som om dagen bara kan säga nej och så möts den plötsligt av ja. Så var det  den här veckan!

Jag kallar det för a bad hair day week. Fast igår efter min yogaklass stötte jag på ett välkänt gammalt ansikte.

Min första författar-fröken Pia från ABF. Hon ska läsa min bok. Jag minns en uppgift där jag skrev om hur det var att vakna upp i en grönsaksdisk. Den minns jag väldigt väl och hur hon skrattade förnöjdsamt. Pia skrev en mening så spann vi vidare på just den meningen.

Efter alla nej tack kom ja tack tillbaka och omfamnade mig hårt. Så jag beger mig till Mölndals kommun för att lära barnen där om värdegrund och tackar för det på förhand.

 Alfons gästar jag i slutet av månaden under Alfons må -bra -vecka. Lite nya frilansuppdrag razzlade in och jag har alltför många bör, borde och måsten på mina listor. Saker som jag borde, fast några jäser till surdegar så länge.

Med tal om sur för alla surdegsälskare...http://lillasur.se/index.html

 

Det är fredag hela veckan och idag på riktigt, på allvar och här och nu så njut av fredagens vilsamma lugn och tänd ljus, läs en god bok och njut av att bara vara.

Lättare sagt än gjort men så är det med det mesta och för de allra flesta.

Vinden viner och piskar tag om min kind. Skrivandet haltar och trevar sig fram, så också det får bli till en surdeg som får jäsa och pysa över och här kommer en avslutande sann anekdot,

När jag var gravid var jag inte vacker med rosiga kinder som vilsamt lade handen på min le petit mage. Åh, nej jag vankade mig fram längs stadens gator 90 kg späckhuggare med kramp i kroppen. Illamåendet som aldrig tordes sluta. Ett skäl så gott som något, att frossa i semlor som var den period jag nu beskriver. Kallt och isigt och med en påse full med semlor gick jag så smidigt jag kunde gatan fram med  2-pack semlor i min hand.

Hursomhelst, kom en glader gåendes och tittade pillermariskt på mig. Såsom bara barn och a-lagare kan göra.

    "Du tjajen du har la änna glömt av att stänga av ugnen för du har la änna svämmat över för längesedan!" (Lägg till ett Göteborgskt gapflabb).

Väl nerbäddad i soffan frågade fina L när han kom hem var hans semla befann och då kom tårarna sprutandes.

    "I min mage för snyft snörvel för till och med a-lagarna tycker att jag är den fulaste i HELA världen!"

 

Så fridens liljor ät en semla och låt surdegen vila och med hjärtans fröjd och glädje tackar jag alla som läst min bok den här veckan och min författar-fröken som snart ska få ett signerat ex vid nästa yogaklass för läsning.

 

Underbart precis som det ska vara!

 

//Lotta