15. apr, 2014

HUR FÖDDES MIN ROMAN?

Jag hade en tanke och en idé som föddes i mitt huvud. Sedan den dagen förändras allt under resans gång. Tankar som far genom huvudet. Min nyfikenhet. Min lust att skriva och skriva om och om igen!

Jag är en sådan person som iakttar och besöker platser och går in i karaktärerna djupt och länge. Jag lever med dem sida vid sida, men när boken är slut är också författaren död.

Det finns också tyvärr en otålighet hos mig, eftersom man skriver så mycket och om och om igen skapar det behov av att behöva vila, lägga ifrån mig, kavla upp armarna och stryka och ändra gång på gång i ett manus. Då kan det vara skönt att pausa för att få ny energi och lust till manuset.

För mig får det gärna ta år och dagar. Jag vill inte skriva under press. Det är lite som ett årgångs vin ge det några år på nacken...

Jag skriver lite stolpar och punkter, men jag gör inget skelett och har inte handlingen klar från början. Det finns alltså inget slut. Jag är spretig och rörig och så får det vara tänker jag. Jag är också en älskare av adjektiv så killing my darlings tar massor av tid.

Alltså hade jag en tanke och en av karaktärerna dog Marianne och byttes ut till en helt ny karaktär Ebba!

Vad bor Ebba? Just det, där bor hon i det huset? Fast det stämmer inte med gatadressen, men det gör inget. Det är just det fönstret och den porten.  Där bor hon!
Så där håller jag på...Spanar och spejar och går in i en egen värld och fantiserar.

Ebba och Dragan blev alltså huvudkaraktärerna i boken.

Jag hade också turen att träffa en kollega från forna Jugoslavien för jag har aldrig varit i Banja Luka, vilket Dragan kommer ifrån. Då fick jag ny energi att skriva igen.

Så kära läsare ha lite överseende med detta är Ni snälla. Jag har gjort massor av research, men man kan ändå säkert reta sig på ord, meningar eller märkliga beskrivningar.

Hursom, så fick karaktärerna växa med tiden.

Jag tänker också att boken handlar om utanförskap och om isolering utifrån ett klassperspektiv. Det kan låta preteniöst, men för mig som arbetat med socialt arbete där man träffar människor dagligen och människor med olika bakgrund och klass kände jag att det är viktigt att belysa svårigheter på mellanmänskliga nivåer.

Bara för att man har det gott ställt behöver det inte innebära att man seglar på en räkmacka genom livet. Bara för att man bor enkelt och har lite pengar behöver det inte betyda att man inte är bildad eller att man inte är lycklig?

Det känns lite svårt att skriva om boken så här vid sidan av. Jag är fortfarande lite för nära boken känner jag, så författaren till boken är tydligen inte död ännu.

Låt oss ta upp den här diskussionen när de allra första bloggarna börja skriva och ge kritik av ros eller ris kring boken...


Tills dess ha en underbar Påsk!

/Charlotta